Nomineringarna till Adlibrispriset 2022 har offentliggjorts, och både Bara rumpor på camping av Annika Leone och Bettina Johansson och Svaga tjejer av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson har chansen att vinna.

Adlibrispriset instiftades 2019 och delas ut i nio kategorier. De nominerade titlarna väljs ut av en jury bestående av anställda på Adlibris, och sedan är det läsarna själva som får rösta på sina favoriter inom varje kategori. Vinnarna presenteras den 25 januari 2023.

Bara rumpor på camping är fjärde delen i Annika Leone och Bettina Johanssons bilderboksserie om Mira och hennes familj. Böckerna har fått stor uppmärksamhet för sin humor och kroppspositivism, och har verkligen blivit barnens stora favorit.

”Det som den här serien är bäst på är allt den visar mellan raderna och bortom texten. Det finns så mycket som sägs i bilderna men inte i texten och mycket som vi läsare förstår utan att det sägs rakt ut varken i text eller bild”, säger Barnboksbloggen.

Svaga tjejer är tredje och sista delen i succéserien om tjejerna på Frejaskolan, och är skriven av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson. Böckerna har sammanlagt sålt i över 30 000 exemplar och älskas av både kritiker och läsare.

”Svaga tjejer är medryckande, skickligt skriven och med en snärtig känsla för tajming. Alla tre författarna är väletablerade och hör till de bästa i ungdomsboksgenren, och det är svårt att hålla sig för skratt inför de pricksäkra iakttagelserna av såväl tonårsliv som vuxenvärlden”, skrev till exempel Lotta Olsson i en recension i Dagens Nyheter.

Från och med idag kan du lägga din röst på någon av de nominerade böckerna genom att följa den här länken. Röstningen är öppen till och med den 8 december.

En helt vanlig supernova av Katja Timgren är en roman om vänskap, identitet och den första förälskelsen. Nu finns en lärarhandledning till boken!

När Filip berättade för alla att han är kille, och inte tjej, gick det oväntat bra. I skolan, hemma och med kompisarna. Allt var liksom som vanligt, fast bättre. Men så började högstadiet och Filips kompisar bara försvann. Och plötsligt sitter han ensam i matsalen på lunchrasterna och försöker att inte märkas.

Tills Alva börjar i klassen. Hon vet inte att Filip är en sån man inte blir kompis med, en sån som blivit över. Men kanske spelar det inte nån roll? För Alva slår ner som en bomb i Filips liv. Eller en supernova.

I lärarhandledningen delas boken upp i olika avsnitt med tillhörande frågor. Diskussionsfrågorna öppnar upp för samtal om boken, dessa karaktärer och skeenden ur olika perspektiv. Det handlar om kärlek, kompisar, identitet och allas rätt att få vara sig själva. Eftersom huvudpersonen Filip är en transkille handlar en del av frågorna också om att vara trans, och på så sätt kan boken vara en ingång till att ta upp hbtqi-frågor.

Det finns även fördjupningsuppgifter att jobba vidare med efter avslutad läsning. Lärarhandledningen finns att ladda ned kostnadsfritt här, och passar för elever i åk 6–9.

Här kan du läsa mer om boken och om författaren Katja Timgren.

Hur är det att jobba med Tjejer-serien i en högstadieklass? Möt en svensklärare som vet.

Johanna Söderberg jobbar som svensklärare på Korsavadsskolan i Simrishamn. Under våren 2022 jobbade hon med ett läsprojekt kring Fula tjejer, som involverade alla elever i årskurs 7. Under tio veckor levde alla sjuor på skolan med boken, och jobbade med den på olika sätt. De läste, lyssnade, diskuterade och skrev. Till Johannas förvåning sipprade engagemanget till och med ut i korridorerna till slut.

– Du vet sådär som det kan bli med en teveserie, när alla har sett det senaste avsnittet och behöver ventilera? Vi vuxna pratar ofta om att det är nästan omöjligt att få unga intresserade av läsning i dag, säger Johanna. Det här läsprojektet fick mig att inse att det verkligen inte stämmer. Eleverna var så engagerade. Vi har kanske bara jobbat med läsning på fel sätt innan?

Till stor del följde Johanna lärarhandledningen till boken när hon la upp läsningen. Handledningen är indelad i sjok, så att man först jobbar med ett par kapitel innan man går vidare till nästa sjok av boken. I början av varje ny del läste Johanna det första kapitlet högt i klassen, och hade en diskussion med eleverna om det. Sedan fick de läsa eller lyssna vidare själva, med målet att vara klara fram till en viss boksida två veckor senare.

– Efter varje sjok hade eleverna sedan boksamtal i grupper om det de hade läst. De satt i samma grupper under hela projektet för att kunna utvecklas som grupp, och alla boksamtal spelades in. Vi utgick från frågorna i lärarhandledningen när vi pratade om boken, men det gäller ju också att vara lyhörd. Det kan dyka upp många funderingar som går att spinna vidare på om man bara lyssnar.

Utöver boksamtalen fick eleverna också att följa upp sin läsning med andra uppgifter.

– Vi hade till exempel tre stora pappersark uppsatta på väggen i klassrummet, ett för varje huvudperson. Där fäste vi post-it-lappar efter hand. Det kunde stå några få ord på de där lapparna, med information som

vi fått veta om karaktären, till exempel ”Älskar sin hund” eller ”Hörs mycket i klassrummet”. Men det kunde också vara små budskap till karaktären: ”Jag tycker att du är modig!”

Och så hade ni en egen brottsutredning?

– Ja! Det var ytterligare ett pappersark, där vi spånade om vem som var den skyldige bakom Instagramkontot ”Fula tjejer”. Där kunde det till exempel stå ”Jag tror det är Amir!” eller ”Är det Sebbe som ligger bakom kontot så är det ju helt sjukt!”.

Ju längre in i boken eleverna kom, desto mer fylldes pappersarken på med post-it-lappar och teorier.

– Det var häftigt för eleverna att inse att de kunde lära känna karaktärerna och handlingen så väl. ”Vet vi allt om Jasmine bara av att ha läst det här kapitlet?” Till slut var huvudpersonerna nästan som våra klasskompisar. Jag tror det var en aha-upplevelse för många, att en bok kunde ge en så levande bild.

Vad var svårast under det här projektet?

– Utmaningen med att jobba i en klass är ju alltid att nå alla eleverna, trots att de är på så olika nivåer. I det här projektet funderade jag mycket på hur jag skulle lyckas utmana de redan starka eleverna. Jag löste det genom att sätta dem i samma boksamtalsgrupp, och låta dem jobba med intertextualitet. De fick läsa noveller och tidningsartiklar som kretsade kring samma tema som boken, och lyfta läsupplevelsen en nivå till.

Varför valde du att jobba med just den här boken?

– Jag fastnade för den därför att den är så aktuell, och tar upp frågor som vi möter i skolan varje dag. Nätmobbning, sociala medier, utsatthet, ryktesspridning, jämställdhet. Och så valde jag den för att jag ville stärka tjejerna. De som kanske fastnat i en skolkultur där killarna tillåts ta mer plats, och helt slutat reflektera över det.

Vad fick du för reaktioner på bokvalet?

– Det fanns en viss nervositet från vuxenhåll för att killarna skulle protestera och bli upprörda. Men inte en enda kille i en enda av de fem sjuor jag jobbade med har kommenterat det med ett ord. Det var så många pusselbitar som stämde med elevernas verklighet. Som lärare vill man ju hitta alla sätt man kan för att nå fram till eleverna, och ha de där viktiga samtalen om de riktigt svåra frågorna. En bok kan verkligen vara vägen in.

I efterhand tror Johanna att en viktig nyckel för projektet var att det fick ta tid. Även hon tycker att tio veckor låter mycket, men …

– Det tar tid för eleverna att läsa. Det går inte att stressa igenom det. Jag lade mycket klassrumstid på läsning, för jag kan inte riktigt räkna med att alla läser hemma. Och det är jätteviktigt för mig att inte bara släppa arbetet så fort boken är utläst. Då har man ju allt det viktigaste kvar! Det är då man kan prata om helheten, och knyta an boken till verkligheten.

Men du måste väl ha behövt prioritera bort en massa annat som du inte hann med för att ni höll på med det här läsprojektet?

– Njae, man kan få med väldigt mycket av det centrala innehållet i läroplanen när man jobbar med skönlitteratur. Eleverna har övat sig på att läsa, att samtala, att skriva olika typer av texter, att argumentera, förmedla sina åsikter, att gestalta … jag kan fortsätta.

Det främsta syftet med det här läsprojektet var ändå att väcka läslust och engagemang hos eleverna. Johanna ser glad ut när hon beskriver hur diskussionerna från klassrummet under våren letade sig ut på hela skolan. Kanske var det tack vare att alla sjuor läste samma bok samtidigt. ”Vem tror du att det är som har kontot?” ”Jag tycker seriöst att Eleni är skum!”

– Det är ju en fördel att jobba med en bok årskursvis, att alla sjuor delade samma läsupplevelse. Det väckte en nyfikenhet och ett sug, liksom. Till slut var det nästan som om man hamnade lite utanför om man inte hade hunnit läsa veckans kapitel.

Men vad hände om någon hade läst i förväg och spoilade?

– Du, det var inte populärt! Men det fick det verkligen vara värt.

Förlaget har tillsammans med författarna tagit fram lärarhandledningar för samtliga böcker i trilogin. Du hittar dem via länkarna nedan!

Fula tjejer – lärarhandledning

Jobbiga tjejer – lärarhandledning

Svaga tjejer – lärarhandledning